Region Uppsala beskriver egenmonitoreringens genomslag: ”Vi får stenkoll på våra patienter”

Jättestor skillnad, verkligen”, läkaren om den kliniska nyttan.

Läkaren är snabb i sitt svar på frågan om effekterna: ”Jättestor skillnad, verkligen.”

Hon beskriver hur egenmonitorering gör det möjligt att upptäcka tidiga tecken på sjukdom, inte minst inom hjärt-kärlområdet.  Ett fall hon lyfter handlar om en patient med mycket högt blodtryck och symtom som huvudvärk.

– Jag upptäckte det och vi skickade patienten till akuten, berättar hon.

 Även om det inte visade sig vara ett akut allvarligt tillstånd, blev insatsen avgörande för att förebygga framtida komplikationer.

För att hantera flödet av patienter så har läkaren infört egna rutiner:
– Jag går igenom patienter som koordinatorn skickat innan jag åker hem.

Det kan bli mycket, medger hon, men samtidigt skapar det en trygghet:
– Vi har koll över tid, och då på alla nivåer.

De får ju en kontakt”, koordinatorn om närhet på distans

Undersköterskan och koordinatorn, Anncatrin, ger en annan ingång. Hon fokuserar på patienternas upplevelse och relationen till vården.

På frågan om patienterna saknar fysisk kontakt svarar hon:
– Jag tycker inte det.

Hon menar att kontakten snarare har förändrats än försvunnit. Genom chatt och meddelanden får en snabbare återkoppling, särskilt när värden börjar avvika.

– Med egenmonitorering får de en snabbare och mer kontinuerlig kontakt, säger hon.

Hon pekar också på en viktig aspekt: vissa patienter mår bättre av att slippa vårdmiljön. Att mäta blodtrycket hemma kan minska stress och ge mer tillförlitliga mätvärden.

Samtidigt beskriver hon sin egen roll som tidvis intensiv: det kan innefatta meddelanden, uppföljningar och avstämningar med både patienter och kollegor. Det är också hon som ofta märker när värden börjar avvika och behöver tas vidare.

En uppåtgående spiral”, verksamhetschefen om ledarskap och delaktighet

Verksamhetschefen placerar förändringen i ett större sammanhang. För henne har införandet handlat om att skapa engagemang:
– Får man vara med och driva, då blir det en uppåtgående spiral.

Hon betonar att medarbetarna tidigt fick vara med och forma arbetssättet, något hon menar var avgörande. Styrgruppen involverade verksamheten redan från start, det var inte ett koncept som skulle införas, utan ett arbete där de själva fick vara med och ”gräva i jorden” och påverka hur det skulle göras.

– Jag har jobbat i över 30 år och har aldrig varit med om en implementering som har gått till på det sättet, säger hon. Det skapade ägarskap och gjorde att förändringen inte upplevdes som något påtvingat.

Samtidigt kräver det mod:
– Man behöver våga ge tid här och nu för att vinna tid, över tid.

Patienturval utan snäva ramar 

Istället för en smal målgrupp valde de bredd. Blodtryck blev fokus, men i hela åldersspannet.

– Det hade varit enklare att välja till exempel 30–40-åringar med tydliga problem. Men det här ger betydligt mer, vi har upptäckt unga personer med förhöjda blodtryck, säger läkaren.

Synsättet bygger på att högt blodtryck kan finnas hos vem som helst. Det breda urvalet har gett oväntade effekter, som patienter som förändrat levnadsvanor eller upplever ökad trygghet i sin egen mätning.

Samtidigt handlar urvalet också om engagemang internt.
– ”Min patient är med”, som verksamhetschefen uttrycker det, ett arbetssätt som bidrar till att sprida engagemang i hela teamet.

Tickande bomber” och mer pålästa patienter 

Gemensamt för alla tre är bilden av att egenmonitorering ger en helt ny överblick.

– Vi kan fånga tickande bomber, säger de, patienter med riskvärden som annars kanske inte hade upptäckts i tid.

Samtidigt förändras patientrollen.
– De blir mer pålästa och kunniga kring sin sjukdom vilket också gör det fysiska läkarbesöket mer effektivt, säger verksamhetschefen.

Detta ses som en vinst för hela vårdsystemet, inte bara för den enskilda patienten.

Arbetssättet växer fram

När de ser tillbaka finns inget de skulle göra annorlunda. Snarare betonar de vikten av att komma igång med egenmonitorering, även om inte allt är satt minsta detalj.

– Våga börja, man kan anpassa längs vägen, säger de.

Samtidigt pekar de på vad som har varit nyckel för dem: involverande och närvarande ledarskap, en engagerad koordinator, och läkare som svarar när de blir kontaktade.

Och kanske viktigast av allt, ett arbetssätt som får växa fram.                                                    Ett arbetssätt som bidrar till att skapa värde för patienter, verksamheten och samhället.