Egenmonitorering i Region Sörmland, ett steg mot mer nära och hållbar vård.

Ett projekt i uppstartsfas

Region Sörmland befinner sig, enligt Linda, i ett tidigt skede av införandet av egenmonitorering, som drivs i form av ett tvåårigt projekt.

Arbetet omfattar både införande av en teknisk plattform och utveckling av nya rutiner och arbetssätt i nära samarbete med andra aktörer. Linda berättar att initialt testas plattformen i sex verksamheter; fyra vårdcentraler och två medicinmottagningar, med målet att successivt bredda införandet i hela regionen. Samtidigt byggs strukturer för uppföljning och lärande.

Verksamheterna är aktivt involverade i utvecklingen, och patientperspektivet tas tillvara genom intervjuer och löpande utvärderingar när testerna kommit igång.

Nytta på flera nivåer

Egenmonitorering förväntas, enligt Linda, bidra till förbättringar på flera nivåer. För patienten innebär det ökad delaktighet, trygghet och möjlighet till egenvård genom en mer aktiv roll i den egna behandlingen. För verksamheten skapas bättre underlag för uppföljning och beslut, samtidigt som det möjliggör ett mer förebyggande arbetssätt. På systemnivå är egenmonitorering ett viktigt steg i omställningen till nära vård, med ökad tillgänglighet och mer hållbar användning av resurser.

Verksamhetsnära utveckling sänker trösklarna

En central utgångspunkt är att införandet ska vara verksamhetsnära, betonar Linda. Att förändra arbetssätt är en utmaning, och därför sker införandet först i verksamheter där det finns en vilja att testa nya arbetssätt. När engagerad personal går före skapas erfarenheter och lärande som kan bana väg för andra. Detta bidrar till att sänka trösklarna för kommande verksamheter och ökar möjligheten till ett långsiktigt hållbart införande.

Förankring genom tidig involvering

Linda berättar att arbetet leds av en styrgrupp med ansvar för strategisk riktning och prioriteringar, medan en projektgrupp driver det operativa införandet. Förankring sker löpande genom dialog med verksamheter och stödfunktioner som kommunikation, analys och ekonomi. Verksamheterna är representerade i projektgruppen via arbetsgruppsledare, som i sin tur leder lokala arbetsgrupper och stöttar utvecklingen av nya rutiner. Även förvaltningen är involverad redan från start, vilket förväntas bidra till ett smidigt överlämnande när den tekniska lösningen är implementerad.

Stegvis införande med fokus på lärande

Införandet sker stegvis med tydligt fokus på lärande. Genom att börja i mindre skala finns möjlighet att justera arbetssätt och ta fram stödmaterial som underlättar för kommande verksamheter.

Samtidigt finns en medvetenhet om risker, Linda lyfter särskilt att egenmonitorering riskerar att bli ett tillägg till befintliga arbetssätt snarare än en ersättning. En viktig del av projektet blir därför att identifiera hur nya arbetssätt kan integreras och effektivisera vården utan att skapa merarbete.

Val av patientgrupper

Linda berättar vidare att valet av patientgrupper har utgått från nationella erfarenheter samt verksamheternas egna önskemål om att börja i en avgränsad skala.

På individnivå görs en bedömning i dialog mellan vårdpersonal och patient, där både medicinska behov och individuella förutsättningar vägs in.

Egenmonitorering passar inte alla patienter, och kriterierna kan variera beroende på patientgrupp och lokala arbetssätt.

Faktorer för ett lyckat breddinförande

För att lyckas med ett breddinförande krävs en kombination av tydlig styrning och starkt engagemang i verksamheterna. Synligt ledarskap, kontinuerlig uppföljning av effekter och ett tydligt ägarskap i organisationen är avgörande faktorer. Samtidigt behöver patientens perspektiv genomsyra hela införandet.

Linda avslutar med att säga, för att egenmonitorering ska få genomslag behöver arbetssätten fungera väl för både personal och patienter, vara enkla att använda och upplevas skapa ett tydligt mervärde.